Fy fan

Och Gud sade ”Det är icke gott att mannen är allena. Jag vill göra åt honom, en sådan som honom höves.” Jag replikerar det är stabilt. Det var en genialisk idé, att då och då författa hur livet ser ut. Kort sagt, det blev skrinlagt, tills nu. Ett halvår har passerat men jag orkar inte gå in på detaljer. Men sammanfattningsvis bedrivs en del kaffinering, ölhantering och i viss mån även  expropriering.

Jag flög från Göteborg till Budapest den 1:a Januari. Med andra ord en nykter nyårsafton. Väl i Budapest funderade jag på tre olika utgångar. Antingen stanna i Budapest, fira nyår en dag försent och ta tåget till Prag dagen därpå. Alternativ två var att ta nattåget direkt till Prag, hoppas på att det finns elektricitet ombord och spela Football Manager hela resan. Alternativ tre förutsatte att alternativ två blev ogenomförbart dvs att det inte fanns tillgång till elektricitet. I detta scenario tänkte jag stationera mig i resturangvagnen och dricka vin. Kontentan blev att jag stressade till tågstationen, köpte en biljett för 22000 forint, upptäckte att el saknades i kupén och till min fasa berättade konduktören att även resturangvagn ej fanns till förfogande. Trött och hungrig satt jag i åtta timmar och lyssnade på en snarkande ungrare.

Inga bilder men jag bjuder istället på Psalm 249

Med ett italienskt leende och en alternativ tysk brytning formuleras ”Om icke nu, så när”. Det var han. Han, gubben, Primo Levi som sa det eller i alla fall skrev det. Nu, så här innan, känner jag mig som honom. Eller som hon, den där Rosa Luxemburg eller för den delen han, mannen på hästen, Don Quijote. Snart rider riddaren av den sorgliga skepnaden ut ur dekadensens Sverige i väg på nya eskpader….

Kamrater. Vänner. Än är det tid kvar. Tills dess

Människorna har stjärnor som är av olika slags.
De som reser har ledstjärnor.
För andra människor är stjärnorna ingenting annat är små ljus.
För de lärda är de problem.
För min affärsman var de guld.